Minnen spelar spratt med hjärnan

Igår tittade jag på bilder på Snobben och fastande bland annat för denna.

Här var han en unghund. Han matchar höstlöven och solljuset perfekt i denna bild tycker jag.

Imorse när jag gick ner för trappen i mörkret, stannade jag till för en stund för att försiktigt kliva ner i hallen, Snobben brukar ju ligga alldeles där nedanför... vad klurig hjärnan är och invand. Jag gjorde ju det i tio år, så konstigt är det inte. Mitt undermedvetna styrde mig där i morgondimman. Läskigt!