Kricka
För kvällen då jag satt på bäverspan fick jag se en ny art. En kricka. De dök plötsligt upp, simmade rakt mot mig där jag satt. De var länge dolda i gräset vid åkanten. Hannen simmade ut en sväng, putsade fjäderdräkten och kallade på honan i gräset. Efter en stund simmade de vidare. Vad jag inte visste var att de satt på land på andra sidan om mig. Något som jag inte märkte förrän jag skulle lämna platsen och då råkade skrämma upp honan.
21/5-2017 Kricka ( Hane )
Här följer lite fakta som jag lånat från fageln.se
----- <> -----
Kricka Anas crecca
Latinskt namn:
Anas crecca - Anas är latin för and och "crecca"
är ljudhärmande.
Typiska kännetecken:
35 cm. Vår minsta and. Ungefär hälften så stor som en
gräsand. Hannen vackert färgad med ett brunt huvud och en grönskimrande rand
från ögat till bak i nacken. I övrigt gråvit med tunna svarta linjer och
fläckar på bröst och sidor. Undergumpen är gul. Vingspegeln skimrar i grönt.
Honan liknar mycket en gräsandhona i miniatyr. Under hösten och vintern får
även hannarna denna brunspräckliga dräkt.
Finnes:
Finns i hela landet från norr till söder. Är vanligast i
sjöar och småvatten i de skogsdominerande områdena.
Äter:
Insekter, snäckor och små kräftdjur, men även alger, späda
skott av vattenväxter.
Läte:
Hannens lockläte är ett visslande "krrrick,
krrrick".
Häckar:
Boet byggs ofta på marken under en buske, ofta inne i
skogen.
"Kricka" och "Årta" tycks i äldre tider
ha används utan urskillning om små änder. Namnet kricka torde, precis som det
latinska namnet, vara ljudhärmande. Arten har även kallats krickand.
Sedan mitten av 1800-talet har krickan minskat kraftigt i
södra Sveriges slätt- och jordbruksområden. Utvecklingen under 1900-talet är
däremot dåligt känd. Sedan mitten av 1970-talet, då den var vår vanligaste and,
förefaller en viss minskning ha ägt rum, åtminstone i södra och mellersta
Sverige. Det svenska beståndet är svårt att uppskattat men tros ligga på mellan
40.000 till 60.000 par. Sannolikt är antalet väsentligt högre.
Under april månad anländer krickorna till sina
häckningsområden. Den föredrar grunda vatten som är omgivna av skog, buskmarker
och starrängar. Oftare än gräsanden bebor den kärr, diken och helt små tjärnar.
Boet är i regel beläget under en buske, ofta inne i skogen.
Äggläggningen sker i maj, eller i de nordligaste områdena i juni. De sju till
tolv äggen är blekgula med en svagt grönaktig skiftning. Ruvningstiden är
omkring 22 dygn. Man har i några fall iakttagit, att hannen deltagit i förandet
av ungarna, något som är mycket ovanligt hos änder. Ungarna matas inte utan
får, liksom andra andungar, söka själva med ledning av honan. Födan utgörs av
insekter, snäckor och små kräftdjur, men även växter såsom alger, späda skott,
bär, frön av nate och andra vattenväxter.
Krickan är en mer utpräglad flyttfågel än gräsanden.
Bortflyttningen, som går i sydvästlig riktning, påbörjas i slutet av augusti
och kulminerar i månadsskiftet september-oktober.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
----- <> -----
Av texten att döma har detta par nog inte lagt sina ägg än. Jag hoppas de finner buskarna längs åkanten perfekta och att de framöver dyker upp igen men denna gång med ett gäng småttingar.
Idag skiner solen igen efter gårdagens regnande. Så fort vattennivån sjunker i ån igen ska jag ut och försöka få till en bild på den större vadare jag nämnt tidigare. Fram till dess blir det mer bäverspan och vad som dyker upp därtill.
Ha en lagom solig tisdag!
Kommentarer
Skicka en kommentar