Sidensvans
Idag vaknar jag till regntung himmel, vilket gör mig lite småfrusen inombords. Det är något som ett härligt morgonkaffe kan råda bot på.
Jag smuttar lite på min latte och tittar tillbaka på bilder från helgen och mitt möte med sidensvansen. Två individer satt och åt i vad jag tror är ett videträd.
Jag smuttar lite på min latte och tittar tillbaka på bilder från helgen och mitt möte med sidensvansen. Två individer satt och åt i vad jag tror är ett videträd.
13/5-2017 Sidensvans i blåsväder
Här följer fakta som jag lånat från fageln.se
----- <> -----
Sidensvans Bombycilla garrulus
Latinskt namn:
Bombycilla garrulus - vilket betyder, silkesfärgad som
sladdrar.
Typiska kännetecken:
18 cm. Lätt att känna igen med sin tofs på huvudet och sin
brungråa dräkt. Gul teckning på vingarna och gul stjärtspets.
Förväxlingsrisk:
Stare: På avstånd kan en flock flygande sidensvansar påminna
mycket om flygande starar, men ofta ser man bara sidensvansarna på vintern när
alla starar bör ha flyttat söderut. Dessutom kan man ganska lätt skilja dem åt
på lätet.
Finnes:
En typisk Norrländsk fågel som helst häckar i norra
Norrlands skogsland.
Äter:
Under häckningstiden lever den till stor del av insekter, framför
allt myggor och bäcksländor. Under resten av året är den en utpräglad bär och
fruktätare, speciellt då koncentrerad på rönnbär.
Läte:
Ett dallrande metalliskt "sirrrr". Ofta hör man
detta från flockar, varvid ljudstyrkan varierar.
Häckar:
Boet som består i huvudsak av lavar och mossa, placeras två
till fyra meter upp i en gran eller tall. Invändigt fodras boet med hår, dun
och fjädrar.
Namnet sidensvans nämns redan 1577 men är säkert betydligt
äldre än så. ”Siden-” syftar på artens mjuka fjäderdräkt. Namnelementet
”-svans” är mer dunkelt. Visserligen är artens stjärt iögonfallande med sin
svarta och gula färg, men särskilt sidenlik är den inte. Möjligen kan namnet
syfta på artens karaktäristiska hjässtofs som onekligen är sidenmjuk och som i
någon mån påminner om en däggdjurssvans. Arten har även kallats snötupp.
Denna vackert silvergrå fågel ser vi i södra och mellersta
Sverige bara under höst och vinter. Den kommer då ofta i stora flockar och
plundrar rönnar och oxlar, och man anser att han förebådar kyla.
Sidensvansen är sannerligen en märklig fågel! För hundra år
sedan fanns det inget bevis för att han häckade i Norden. Man funderade mycket
över varifrån han härstammade. I Österrike trodde man att han kom från Böhmen,
i Böhmen trodde man att han kom från Sachsen och i Sachsen pekade man ut
Danmark. I början på 1800-talet satte en ung finländare igång med stora
efterforskningar i nordligaste Lappland. Hela den fågelintresserade världen
höll andan av spänning, men resultatet blev lika med noll. Först den 11 juni
1856 hittades ett sidensvansbo av en forskare i Lappland. Senare hittades flera
bon i Lappland, mycket beroende på att det betalades upp till 700 kronor för en
enda kull.
I gamla skrifter kallas sidensvansen för en ”omättlig” fågel
och Brehm säger att ”han är en lat och trög sälle som åstadkommer något stort
endast i ätandets konst”. Han äter dagligen lika mycket som han själv väger.
Många gånger kan detta bli sidensvansens stora olycka då en del av rönnbären
den äter, med tiden blivit jästa. Detta resulterar i onyktra fåglar som på
vingliga vingar lätt förolyckas eller faller offer för hökar eller katter.
Ibland kan man hitta hundratals fåglar med brutna nackar nedanför byggnader med
stora reflekterande glasrutor som de flugit in i.
Sidensvansen är en utpräglad invasionsfågel, och ungefär
vart tionde år kan flockar på tusentals fåglar dra ner över landet. Förr trodde
man då att dessa vintrar skulle bli speciellt stränga. Dessa invasionsflockar
kommer i huvudsak från norra Ryssland. Eftersom sidensvansen är en mycket
tillbakadragen fågel och svår att inventera så blir antalet häckningar i
Sverige svårbedömt. Särskilt som antalet häckande par varierar kraftigt år från
år. Medan det vissa år kanske bara häckar 1.000 par så kan det andra år kanske
bli upp till 50.000 par.
Under september till oktober börjar flyttningen söderut och
är tillgången på bär dåligt i Sverige kan den fortsätta ända ner till de södra
delarna av Europa. Återkommer sedan till sina häckningsplatser tidigt, ofta
innan snön och isen smält bort.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
----- <> -----
13/5-2017 Sidensvans
Idag har jag kort arbetsdag och ska försöka få något gjort den extra tiden jag får på eftermiddagen. Jag blir dock inte så inspirerad att göra saker då det regnar. Det kliar i fingrarna att starta upp ett målningsprojekt jag har filurat på ett tag. Mer om det kommer framöver.
Känner jag mig rätt blir det en latte och en bok den tiden jag har innan det är dags att börja med middagen.
Ha en lagom inspirerande onsdag!
Kommentarer
Skicka en kommentar