Hornuggla

Igår tittade jag till ugglebäbisarna. Först när jag gick ut hittade jag inte åt dem där i trädet de var sist. Det var knäpptyst där. Jag gick då ner till ån en sväng och satt där en stund. Då dök det välbekanta ljudet upp alldeles bredvid mig. Jag smög närmre och tänkte att, det måste vara någon småfågel som låter detsamma, då jag inte hittade något i trädet ljudet kom ifrån. Jag tog ett steg till och då flyger Mamma/Pappa hornuggla ut mellan grenarna.

Då jag nu visste att föräldrarna var ute och jagade gick jag tillbaka mot trädet där ugglebäbisarna fanns. Och minsann nu lät även de. Ljudet ledde mig till samma träd men jag kunde fortfarande inte se dem. Jag bestämde mig för att sätta mig ner på en sten och vänta och hoppas att de skulle ge ifrån sig ljud igen. De upphör ju att låta när jag kommer för nära.

Jag satt länge där på stenen under den lilla granen. Tills TIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT skriker det till ovanför mitt huvud och jag hoppar till av förvåning. Uppe i den lilla granen jag satt under var den ena ungen. Lite roligt är det när man tänker på det. Att den suttit där hela tiden och kikat på mig där jag gått runt runt den stora tallen för att lokalisera dem.

Jag trodde att de fortfarande var ofärdiga att flyga men de kan minsann flyga. De höll sig dock inom en viss radie från "hemträdet".

13/6-2017 Hornuggla

13/5-2017 Här har jag precis hittat ungen där uppe i granen.

Här följer en video med dess läte. Det är ungarna som låter här:

Idag är det skolavslutning för dottern och vi bjuds på strålande sol. Underbart!

Ha en lagom solig onsdag!