Ladusvala
Ladusvalorna racear runt här som nå tokar och för dagen upptäckte jag att de landade vid en vattenansamling bredvid åkern. Perfekt! I luften är de helt omöjliga att hinna med att fota.
30/5-2017 Klafs klafs.
Här följer lite fakta som jag lånat från fageln.se
----- <> -----
Ladusvala Hirundo rustica
Latinskt namn:
Hirundo rustica - vilket betyder, lantlig svala.
Typiska kännetecken:
19 cm. Våran vanligaste svala. Känns lätt igen på den
rödbruna strupen och pannan. De vuxna fåglarna har långa stjärtspröt medan
ungarna däremot har kortare kluven stjärt. Ovansidan glänsande blåsvart och
undersidan vit eller gräddvit.
Finnes:
Förekommer spridd över hela landet, från Skåne till Torne
lappmark. Ladusvalan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, medan den
finns mer sparsam Norrland.
Äter:
Insekter som fångas i flykten.
Läte:
En talför fågel som med sina ljudliga läten livar upp på
bondgårdar och små samhällen. Under flykten hörs ofta muntra och snärtiga
”vitt, vitt” som ofta upprepas. Varningslätet är ett skarpt ”siflitt” eller
”flitt-flitt”.
Sången utgörs av ett livligt kvittrande utan någon fast
uppbyggnad.
Häckar:
Ingen fågel har väl blivit så beroende av mänsklig
bebyggelse som ladusvalan. Boet placerar hon helst på insidan av lador, logar
eller garage. Ibland kan man även hitta bon under någon brygga eller bro.
Ladusvalan formar sitt bo till en öppen lerskål som förstärkts med växtdelar
och som på insidan fodras med fjädrar.
Namnet ladusvala har den fått, precis som man kan gissa, för
sin vana att bygga sitt bo i lador.
Ladusvalan är förmodligen från början en bergsfågel som
häckat i klippor och grottor. Sedan stenåldern har den följt människan och i
dagens läge är det få arter som är så kraftigt beroende av närhet till
människan och mänsklig bebyggelse som ladusvalan. I takt med att många små och
mellanstora jordbruk har lagts ner har arten försvunnit från stora delar av
skogsbygderna där den tidigare häckade allmänt. Förutom en mer långsiktig
nedgång beroende på förändringar i det moderna jordbruket, drabbas ladusvalan
med jämna mellanrum av olika katastrofer, oftast under flyttningen eller på
övervintringsområderna. Efter år med torka i södra Afrika är antalet fåglar som
återkommer på våren betydligt färre.
Som regel lägger ladusvalan fyra eller fem ägg, men i
enstaka fall kan det bli ända upp till åtta ägg. Äggen är vita med rödbruna
prickar och ruvas av honan i ungefär femton dygn. Efter tre veckor är ungarna
flygfärdiga och föräldrarna börjar snart med sin andra kull. Ibland kan det
även bli tre kullar beroende på väder och födotillgång.
De utflugna ungarna sitter gärna uppradade på ledningstrådar
och blir matade av sina föräldrar.
På sensommaren blir dessa sällskap allt större. Mot
kvällarna brukar då ladusvalorna jaga, ofta i väldiga flockar, över sjöarnas
vassar, där de sedan slår sig ned för att övernatta.
Under 1600- och 1700-talet trodde man att när svalorna
försvann på hösten så gick de i ide bland stenar och slam på sjöbottnarna och
dök upp igen på våren när isen smält och solen tinat upp dem. Långa
avhandlingar har skrivits om detta och först omkring 1850, då
Vetenskapsakademin utsatte ett pris på 30 riksdaler till den som bevisligen
fiskat upp en levande svala, som man gick över till att tro att dom flyttade
söderut. I september flyttar ladusvalan ner till mellersta och södra Afrika.
Under senare hälften av april eller början av maj återkommer
ladusvalan till Sverige, och brukar då vara den tidigaste av våra svalor som
anländer.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
----- <> -----
Ha en lagom finfin tordag!
Kommentarer
Skicka en kommentar