Lycklig!

Igårkväll hände det. Bävern kom tillräckligt nära för mig att få till några skapliga bilder, innan den upptäckte mig och la sig på säkert avstånd. Den låg länge och titta och vädrade innan den bestämde sig för att simma vidare. Den gjorde då sitt typiska bäverplask och försvann i åns dunkla vatten.

Min utmaning nu är att få en bra bild på land.

Här kom fokus på nosen men bilden är rolig att spara då hela tjocka kroppen syns och svansen.

Idag kan jag inte höja ena ögonbrynet då myggen var som f..n på mig. När bävern dyker upp är det bara att sitta blickstilla även om myggen sticker dig på händer, huvud, ansikte, nacke och fotleder - SAMTIDIGT! Men det är det absolut värt!

Nu har jag blivit van att se bävern varje gång jag är ute i princip så när den kommer allt närmare mot mig i kameralinser är min puls stadig. Tidigare var den hög och en känsla av att den skulle komma upp på land och äta upp mig infann sig...SKRATT!